Det blev ingen dagmamma idag, när Elliott vaknade var hans ögon helt igenklibbade och det tog en bra stund innan vi lyckades lirka bort allt gammal var. Först tänkte jag att han får gå ändå, eftersom Elliotts dagbarnvårdare faktiskt sa att han kan komma så länge han inte har feber eller ont. men så såg jag på min sons lilla trötta ansikte, rinnande ögon och blålila hud där under, han behövde en hemmadag. Mer än så, han behövde en doktor.
Så vi har alltså varit på vårdcentralen. Doktorn var en rätt opedagogisk äldre man som sa ganska bryskt att nu var det dags att lysa i ögonen. Elliott tittade stint på farbrorn och sa kort och konsist "Nej!" sen knep han ihop sina små ögon allt vad han orkade. Konstigt vore det väl om han inte utvecklat en försvarsteknik efter fem dagars ögonspolande. Skillnaden är att jag är mamman och jag kan tvinga honom, det kunde inte doktorn.
-Det spelar ingen roll, sa doktorn. "Det är ögoninflammation i alla fall..."
Elliott vilar sig en liten stund framför favorit-fåret Shaun på svtplay.
Sen fick vi recept på ögondroppar som jag kommer att få lura in i Elliotts ögon när han sover och så hoppas vi att det ska ge med sig. Resten av dagen var han ganska pigg och dansade runt här hemma och sjöng "Bombabombabomba!"
Fast, lagom till kvällen visade termometern 38,4 grader, så vi får vara hemma mer. Hur fasen ska det gå med mitt prov då!?
Nu har vi varit konstant sjuka i en månad, min egen förkylning går inte över, den bara antar nya former för varje vecka. Helt galet. Vi skulle kanske inte ha börjat dagis, känns som om vi är mer hemma nu än innan...
En annan lurig grej var att räkna kalorier när jag går hemma. På biblioteket finns lunchen man har packat med sig, hemma finns det förrädiska valmöjligheter.
Samma valmöjligheter har nu lett till att jag inte har kalorier kvar till middag. Imorgon måste jag hålla mig till planen.
En till dag med fantastiskt solsken och tulpanerna är fortfarande fina. En aning vårkänsla?
...Och just det!
-2,5 kilo på vågen!
Det får man vara nöjd med, även om det oftast brukar bli en sån siffra den första veckan. Nu kör jag vidare. En liten bit över kalorigränsen kom jag, men märk väl att det tas ut av min svintidiga zumba imorse.
men Farmors lille plutten. Vad jobbigt för honom och er. Han var duktig hos doktorn tycker jag. Han vet att om man inte vill ska man säga nej. Och vi vuxna får respektera det...till en viss grad förstås ;-) Kramaom från Farmor.
SvaraRaderaJa, usch... Jag vill bara att han ska få bli pigg och kry igen så han kan få leka med sina nya kompisar istället för att ha ont och vara sjuk hela tiden. Ska det vara såhär hela första året kommer det verkligen inte bli lätt...
SvaraRadera