En liten kurs i gott föräldraskap (om man har dagisbarn...)

Så var den första dagisdagen avklarad. Elliott verkar vara en naturbegåvning, det gick inte riktigt lika bra för mamman...

Det började med att jag klev upp i tid men ändå fick springa till bussen. Sen blev det lämning och första gången jag sa hej då satt Elli med huvudet i en leksaksback och bara viftade lite nochalant med ena handen i stil med "Jaja, tjingeling", när han verkligen förstod att jag skulle gå så grät han, men jag tuffade till mig och sa bara hejdå och så gick jag. Han blev glad minuten efteråt fick jag höra och det är ju så det brukar vara vet jag av egen erfarenhet från barnflickejobben.

Sen åkte jag tillbaka till sjukhusområdet och satte mig på subway för att invänta klockan tio, bibliotekets öppettid. Nämnde jag att det spöregnade? Det gjorde det så redan på morgonen så nu var jag ganska blöt och kall.
Efter 45min knatar jag upp för att inse att biblioteket öppnar tolv. Men eftersom jag ska hålla mig nära vågar jag inte åka till huddinge istället.

Så jag bestämmer mig för att åka hem. Bussen kommer snabbt och jag hoppar på. Kissnödig till max utanför min ytterdörr inser jag att jag ju slängde nycklarna i Elliotts dagisväska i all hast och tänkte "jag flyttar dom till min väska på bussen", vilket jag alltså glömt.

Jaha, ut i regnet igen, ingen buss den här gången så jag promenerar till pendeltågsstationen och sätter mig på waynes. Det är ganska litet där och jag blir snart allas hackkyckling eftersom jag snörvlar och nyser hela tiden. Ingen vill bli smittad.
För jag nämnde väl att jag är dyngförkyld med feber också? Feber och helt genomblöt eftersom jag inte hittade paraplyet (låg under vagnen.)

Till sist promenerar jag till biblioteket och anländer 11.58 varpå jag får vänta i spöregnet utan för. En liten glasögon-tant kommer fram till glasdörren och börjar lossa på öppettidslapparna för att justera dom med en centimer vardera i flera minuter. Vi står med max en halvmeter emellan oss men hon låtsas bara att jag inte finns. Sen går hon igen.
Tio över fick jag komma in och kunde börja plugga. Det var jättesvårt. Till sist hämta en glad Elliott och promenera hem i vad som nu eskalerat till regnblandad snöstorm med hagelinslag. Det är en kilometerspromenad till bussen och kanske ca två från centrum hem till oss efter det, så det som från början var en barnvagn blir snabbt väldigt likt en tung igloo. Nu har vattnet dessutom gått igenom både skor, byxor och dunjacka(!) Elliott satt under regnskyddet och surade hela vägen. Tror jag..!? Det var lite svårt att höra eller se honom under all snö...

Till sist kom vi hem och badade varmt, läste nya sagoböckerna jag lånat på bibblo och allt kändes bra igen.

Fortfarande någon stackare som läser det här gnällinlägget? Håll med mig isåfall om att jag har haft en ganska dålig första dagisdag!

Glada dagisbarn, dagen före stormen.

Om någon undrar ifall Elliott inte ser lite konstigt klädd ut på bilden, ifall han inte har på sig icke vattentät overall med rejält vadderade galonisbyxor pådragna ovanpå overallen, så fråga inte ens.

Det blir ett lika långt gnällinlägg till om gårdagen mcgyver-klädlösning. Vi har fått en inköpslapp och ska till polarn och pyret det första vi gör till helgen, så Elliott slipper gå helt stelbent i en egen liten bastu-a-porter. Jag lovar.