Sådär ja, nu blev det träning tillslut! Det hann nästan gå två veckor mellan besöken, men jag har ju en ursäkt. Det var varit både förkylning, luftrörskatarr och som grädde å moset har killarna varit magsjuka.
Men idag blev det alltså gymmet och det var en asjobbig upplevelse, känns som jag förlorat styrka på bara den här korta tiden..? På måndag blir det 90 minuter core/spinning, alltså först ett core-pass och därefter medelspinning. Känns lite läskigt, men då har jag ju min tränings-vapendragare Antonia med mig i alla fall.
På träningsfronten går det bra och inga problem med godiset heller. Men på Elliottfronten går det lite sämre, ungen vägrar ju sova! Varför ska barn vara så himla komplicerade? Själv vaknar jag aldrig tio gånger per natt och känner för att skrika som en stucken gris. Ikväll är det svårt att sova utan en förälder vid sin sida och dom kvällarna är nästan värst. Vi har ju fått låna tre kronor-boxen av Elliotts dagmamma. men istället för att gotta os i 90-talsnostalgi ligger jag ensam på golvet och skriver blogg och Johnny ligger uppe i sovrummet... Inte en optimal lördagkväll och snart måste jag väl dessutom gå upp och lösa av Johnny. Nej, ingen höjdare...
Han är i den åldern just nu att han tror att ni försvinner om ni inte syns. Ni försvinner ju ibland ändå. Hur ska det då vara om han blundar och somnar. Sover han, kan ni ju försvinna. För gott.
SvaraRaderaEn del i det här med att han är en egen liten människa och har lite separationsångest bara. Det går över,lyckligtvis