Linneas Viktblogg

Det där med frukt och grönsaker...

2012-01-30T23:00:00.000-08:00

Jag äter frukt och grönt varje dag, alltid. Däremot äter jag nog aldrig eller knappt någonsin så mycket som det av livsmedelsverket rekommenderade intaget på 500gr/dag.

Därför tänkte jag ge det ett försök nästa vecka. Då är målet att få i sig hela halvkilot varje dag och sen se hur pass stor skillnad det egentligen blir. Kanske blir det dyrt? Vi får väl se.

Rösta gärna här intill så länge, jag hoppas att ni som läser också är lite dåliga på grönsaker så att jag slipper ha alltför dåligt samvete för min eget stundtals magra intag... : )

30 days of förkylning...

2012-01-30T10:21:00.000-08:00

Det blev ingen dagmamma idag, när Elliott vaknade var hans ögon helt igenklibbade och det tog en bra stund innan vi lyckades lirka bort allt gammal var. Först tänkte jag att han får gå ändå, eftersom Elliotts dagbarnvårdare faktiskt sa att han kan komma så länge han inte har feber eller ont. men så såg jag på min sons lilla trötta ansikte, rinnande ögon och blålila hud där under, han behövde en hemmadag. Mer än så, han behövde en doktor.

Så vi har alltså varit på vårdcentralen. Doktorn var en rätt opedagogisk äldre man som sa ganska bryskt att nu var det dags att lysa i ögonen. Elliott tittade stint på farbrorn och sa kort och konsist "Nej!" sen knep han ihop sina små ögon allt vad han orkade. Konstigt vore det väl om han inte utvecklat en försvarsteknik efter fem dagars ögonspolande. Skillnaden är att jag är mamman och jag kan tvinga honom, det kunde inte doktorn.

-Det spelar ingen roll, sa doktorn. "Det är ögoninflammation i alla fall..."

Elliott vilar sig en liten stund framför favorit-fåret Shaun på svtplay.

Sen fick vi recept på ögondroppar som jag kommer att få lura in i Elliotts ögon när han sover och så hoppas vi att det ska ge med sig. Resten av dagen var han ganska pigg och dansade runt här hemma och sjöng "Bombabombabomba!"

Fast, lagom till kvällen visade termometern 38,4 grader, så vi får vara hemma mer. Hur fasen ska det gå med mitt prov då!?

Nu har vi varit konstant sjuka i en månad, min egen förkylning går inte över, den bara antar nya former för varje vecka. Helt galet. Vi skulle kanske inte ha börjat dagis, känns som om vi är mer hemma nu än innan...

En annan lurig grej var att räkna kalorier när jag går hemma. På biblioteket finns lunchen man har packat med sig, hemma finns det förrädiska valmöjligheter.

Samma valmöjligheter har nu lett till att jag inte har kalorier kvar till middag. Imorgon måste jag hålla mig till planen.

En till dag med fantastiskt solsken och tulpanerna är fortfarande fina. En aning vårkänsla?

...Och just det!

-2,5 kilo på vågen!

Det får man vara nöjd med, även om det oftast brukar bli en sån siffra den första veckan. Nu kör jag vidare. En liten bit över kalorigränsen kom jag, men märk väl att det tas ut av min svintidiga zumba imorse.

Morgonstund har guld i mund!

2012-01-29T21:37:00.000-08:00

Japp, jag tog mig ju upp till sist och zumbade! Men jag känner mig helt stel i kroppen, har ont i huvudet och i halsen. Toppen.

Efter passet kändes det som om jag skulle spy, två alvedon och lite kaffe får ordna den här situationen. Antalet dagar som jag har tid att vara sjuk är lika med noll hela den här terminen. Well well, det blev i alla fall en fantastiskt veckovägning! Mer om det ikväll.

Fuego, olé!

2012-01-29T12:33:00.000-08:00

Fuego är vad jag tror att man kallar zumba minus licensierade zumbainstruktörer. Det gick jag och bästa träningskompisen Antonia på idag.

I vanliga fall så brukar jag tvinga Johnny och Elliott att gå upp på övervåningen så att jag får köra min zumba helt ensam och utan publik. Men idag har det alltså shakats för fulla muggar inför många åskådare. ...Och det gick faktiskt helt okej. Faktum är till och med att det var skitkul! Ingen har ändå tid att tänka på hur någon annan än en själv dansar...

Jag har aldrig fnittrat mig igenom ett spinningpass, eller en vända i gymmet, men det fick jag göra idag. Dessutom var det ett ganska tufft konditionspass, jag blev helt slut och nu sitter jag vid datorn och känner att benen fortfarande skakar. Helt klart är att det blir ett besök till nästa söndag.

Men en sak som jag måste erkänna är att ett minus är hur jag ser ut i spegelväggen. Inte så att jag ser grotesk ut, men jag ser liksom inte mig själv. Jag ser någon annan.

Lite sorgligt att det ska vara så, men samtidigt så är jag ju på väg bort från det nu. Om ett par månader möter jag förhoppningsvis min egen blick med stolthet.

Inte pga av mitt fantastiska inre, utan eftersom att jag ser så tjusig ut alltså!

Antagligen kommer jag känna mig ännu stelare imorgonbitti vid halv sex, men det kan inte hjälpas för då ska jag kliva upp och köra 30 minuter zumba. Nu har jag skrivit det här och får skämmas ifall jag maskar.

Imorgon är det också dags för första invägningen på viktklubb. Jag började året på 97,3 kilo (huua!) och gick ner till 95 första veckan, för att sedan vara tillbaka på 97,0 veckan därpå. Inga fantastiska resultat alltså. Vi får se vad morgondagens vägning visar och som sagt, jag är ju på banan nu och räknar mina kalorier.

Tack vare min iphones finurliga sätt att ta bild på skärmen kan jag ju visa min viktkurva på bloggen på ett bättre sätt än vad jag kunde tidigare dessutom, så imorgon blir det redovisning.

Redan idag kan jag dock visa upp dagens kaloriintag och märk väl att det inte gapar tomt på raden med motionskalorier idag.

Lördagskväll

2012-01-28T10:29:00.001-08:00

Nu är barnet nattat och det vankas skräckfilm och sushi. Man hade kunnat ha det värre!

Dagen resultat från viktklubb.se

Dagens

2012-01-28T04:08:00.000-08:00

Kycklingfilé

Quinoa tricolor

Cocktailtomater

ruccola och spenat

cesardressing på minifraiche.

Det blev bra!

...Men å den ljusa sidan!

2012-01-27T10:59:00.001-08:00

Så har jag fått blommor av min man för andra fredagen i rad!

Jag har kommit igång med viktklubb igen och känner mig väldigt taggad.

...Och sjuklingen sover sött!

Blä för att vara sjuka...

2012-01-27T09:42:00.000-08:00

Herre. Gud. Vad sjuka vi är den här månaden. Jag har ju hört att barnen blir sjuka när dom börjar dagis, men jag fattade inte riktigt att mammorna och papporna också blir helt dyngförkylda! ...Och magsjuka.

Elliott är magsjuk igen, bara en vecka sen sist. Så vi har haft pyssla-om-dag och eftersom han inte kräkts på hela dagen skulle jag fixa välling åt honom. Men under tiden som jag blandade passade Elliott på att kräkas upp en medelstor sjö av vätskeersättning och nyponsoppa i soffan. Så då var vi tillbaka på ruta ett.
Han har också någon slags ögoninflammation och den har spridit sig till båda ögonen över dagen så där är vi på minus en ruta. Stackars liten som är så sjuk och stackars liten som har en mamma som bara oroar sig för hur i helsike jag ska fixa kemiprovet och studierna nästa vecka om vi ska vara hemma.

Det är väl bara att hoppas på det bästa nu, skölja ögonen, vänta ut magsjukan. kanske han ändå är bra tills måndag..?

Den lilla stackaren.

Arla morgon!

2012-01-22T20:54:00.001-08:00

Efter att ha sovit sex timmar ostört i soffan orkar jag till och med hoppa upp vid fem och baka frukostbröd! Anar jag en ljus framtid bortom alla vaknätter.!?

Andras ungar...

2012-01-22T11:05:00.000-08:00

Fan vad jag irriterar mig på grannens jobbiga jävla hög med ungar. Inte nog med att dom åkt sönder vårt vindskydd för andra gången, efter all tid jag la på att laga skiten sist.

Dom ska dessutom åka pulka vrålandes och skrikandes utanför Elliotts sovrumsfönster varje kväll så att han aldrig kan sova och nattningen pågår hela kvällen.

Jag hatar dom.

Lördag

2012-01-21T11:58:00.000-08:00

Sådär ja, nu blev det träning tillslut! Det hann nästan gå två veckor mellan besöken, men jag har ju en ursäkt. Det var varit både förkylning, luftrörskatarr och som grädde å moset har killarna varit magsjuka.

Men idag blev det alltså gymmet och det var en asjobbig upplevelse, känns som jag förlorat styrka på bara den här korta tiden..? På måndag blir det 90 minuter core/spinning, alltså först ett core-pass och därefter medelspinning. Känns lite läskigt, men då har jag ju min tränings-vapendragare Antonia med mig i alla fall.

På träningsfronten går det bra och inga problem med godiset heller. Men på Elliottfronten går det lite sämre, ungen vägrar ju sova! Varför ska barn vara så himla komplicerade? Själv vaknar jag aldrig tio gånger per natt och känner för att skrika som en stucken gris. Ikväll är det svårt att sova utan en förälder vid sin sida och dom kvällarna är nästan värst. Vi har ju fått låna tre kronor-boxen av Elliotts dagmamma. men istället för att gotta os i 90-talsnostalgi ligger jag ensam på golvet och skriver blogg och Johnny ligger uppe i sovrummet... Inte en optimal lördagkväll och snart måste jag väl dessutom gå upp och lösa av Johnny. Nej, ingen höjdare...

Awesome!

2012-01-19T13:44:00.000-08:00

Har inte kommit iväg och tränat ännu, lördag var det ju. Däremot vill jag bara checka in och berätta att det här godisfria året går ju som en jäkla dans!
Jag känner bara ett mäktigt lugn i hela kroppen, jag är inte sugen, inte deppig, känner inte alls att jag avstår något.
Utan jag har tackat nej till cheesecake och till efterätter och senast idag till sockerkaka. Förklarade bara enkelt att jag behöver bli mer hälsosam och inte ska äta godis och sånt under det här året.

Nemas problemas!

Greetings from little rock!

2012-01-18T10:43:00.001-08:00

Äntligen kom den fina handtryckta posten Johnny gav mig i julklapp! Hela vägen från little rock, USA hem till oss! Jag älskar den!

Från och med alldels snart är det dags för mig att skriva lite mer om träning och kost här i bloggen, men jag drar ut på det lite. Kräksjukan verkar dock vara på tillbakagång så imorgon blir det dagis, jobb och skola igen och lördagen får bjuda på veckans första gympass.

På måndag ska jag och Antonia se till att knipa varsin plats på det kombinerade core/spinningpasset också, så då kan jag ju utvärdera det här på bloggen!

...Om jag överlever.

I väntan på vinterkräksjukan.

2012-01-17T11:15:00.000-08:00

Elliott har haft den, men han mådde bra igen idag lilla pyret. Johnny har den nu, jag har inte sett till honom på snart ett dygn, han ligger begravd under täcken i ett helt nedsläckt sovrum.

Själv sitter jag ensam uppe, med te och en skorpa och bara väntar på domen. Det är jobbigt att vara sist ut, för jag får upp hoppet om att eventuellt klara mig undan, men bara eventuellt.

Man ser på smajlet att den här killen är frisk igen!

Om jag nu ska bli sjuk så hoppas jag att det händer fort. med Elliott att pyssla om har jag ingen tid alls för studierna. Bortsett från ett par timmar nu på kvällen, men det finns en massa hemmaplock som behövs få gjort.

Får erkänna att även om jag såklart inte vill att Elliott ska må dåligt så gillar jag rollen som omhändertagande förälder. Jag beräknar hur jag ska dosera vätskeersättning, tar tempen, läser böcker, sjunger och vaggar. Känns fint på något sätt, låter det konstigt?

Jag har lyckats tömma ett skåp att ha våra kokböcker i idag!

Jaja, jag tittar lite på Mildred Pierce på svt-play, fnular lite med några labbrapporter, tar en till kopp te och så får vi väl se om jag blir vinterkräksjuk eller ej. Hoppas på det senare.

Shopping, check!

2012-01-14T11:28:00.000-08:00

Oj oj... Nu är det tomt i Polarn och pyret-butiken i gallerian. Eller, nej kanske inte men det är definitivt helt tomt i plånboken. För första gången på jag vet inte hur många år så har vi en femtilapp kvar på kontot halvvägs genom månaden. Känns lite otryggt.

Men så är det ju när man har en man som ska etablera sig och skaffa en massa nya patienter och en liten son som behöver tas om hand. Jag är också helt ovan vid att inte ha "egna" pengar. Eftersom vi är gifta så delar vi inte upp våra inkomster. Men jag känner mig liksom oduglig ändå. Speciellt som nu när vi inte kommer att ha det så fett på ett par månader.

Men nu har vi valt att ha det så här så att jag kan läsa klart naturkurserna och för att Elliott ska få en mjukstart på dagislivet och det är också två både viktiga och nödvändiga saker tror jag. Kanske kan jag också tänka på att jag varit huvudförsörjaren i vår lilla familj i flest år än så länge så det där jämnar ju alltid ut sig!

Ibland trasslar man in sig i negativa tankar ändå, men nu gäller det att sikta mot målet och gå in stenhårt för studierna. Det här kommer bli tufft riktigt tufft för mig. Också jobbigt att satsa allt på ett mål som man inte ens är helt säker på att lyckas med. Fast annars vore ju livet kanske en aning mindre spännande?

Ja, ni hör ju hur jag dividerar med mig själv...

Fast att plånboken numera gapar tom så är jag helt nöjd med att Elliott har varenda liten pinal i dagisväg som han behöver, ull-underställ, tumvantar, skalvantar, overaller, varma vinterkängor, regnställ, ullsockor och så där håller listan på i evigheters evigheter. You name it, vi har det. Nu kan dagislivet komma igång på allvar!

Ikväll blir det nachos med guacamoledip, vanlgia chips i stil med OLW kommer jag inte äta. men tacos är en paradrätt hos oss och jag orkar verkligen inte strula med att vissa livsmedel ska vara ok i vissa situationer och inte ok i andra. Nej nej. Nachos blir det! Och kanske någon spännande film.

Gör inte samma miss som vi gjorde!

2012-01-13T11:10:00.000-08:00

Läste det här inlägget och det slog verkligen an en sträng hos mig. Det handlar i korta drag om vikten av att veta vad man ger sig in på då man bestämmer sig för hurvida man ska ha en proffesionell fotograf på sitt bröllop eller be en vän.

Vi gjorde det sistnämnda och det var ett enormt stort misstag. Nu i efterhand har jag inte ett enda kort från vår bröllopsdag där jag tycker att vi ser fina ut, ännu mindre där jag själv känner mig vacker.
Tyvärr har vi inte direkt har några bra kort alls. Efter bröllopet ville vi skicka tackkort och hade kuvert och frimärken redo, men det var stört omöjligt och jag lovar att jag på allvar grät när jag såg korten.

Hade vi lagt pengar på en person som dels var utbildad och erfaren och dels enbart där i syfte att ta fina porträtt och om vi hade lagt mer tid på själva fototgraferingen hade vi kunnat slippa det här.

Faktum är att vi båda, så här efteråt har svårt att ens minnas vår bröllopsdag med glädje pga besvikelsen vi känt över detta.

Det är ju inte heller de i familjen som fotograferades fel, det var helt vårt ansvar att prioritera det hä ri budgeten även om det kan vara rätt dyrt och låta våra gäster vara gäster.

Så mitt råd till vem som helst som ska gifta sig: anlita en fotograf för bövelen!

Min närmaste b-plan är eventuellt att ställa till en fest för vårt fem- eller tioårsjubileum som gifta och ta foton då, men det kommer ju ändå aldrig bli riktigt samma sak...

En liten kurs i gott föräldraskap (om man har dagisbarn...)

2012-01-12T12:28:00.000-08:00

Så var den första dagisdagen avklarad. Elliott verkar vara en naturbegåvning, det gick inte riktigt lika bra för mamman...

Det började med att jag klev upp i tid men ändå fick springa till bussen. Sen blev det lämning och första gången jag sa hej då satt Elli med huvudet i en leksaksback och bara viftade lite nochalant med ena handen i stil med "Jaja, tjingeling", när han verkligen förstod att jag skulle gå så grät han, men jag tuffade till mig och sa bara hejdå och så gick jag. Han blev glad minuten efteråt fick jag höra och det är ju så det brukar vara vet jag av egen erfarenhet från barnflickejobben.

Sen åkte jag tillbaka till sjukhusområdet och satte mig på subway för att invänta klockan tio, bibliotekets öppettid. Nämnde jag att det spöregnade? Det gjorde det så redan på morgonen så nu var jag ganska blöt och kall.
Efter 45min knatar jag upp för att inse att biblioteket öppnar tolv. Men eftersom jag ska hålla mig nära vågar jag inte åka till huddinge istället.

Så jag bestämmer mig för att åka hem. Bussen kommer snabbt och jag hoppar på. Kissnödig till max utanför min ytterdörr inser jag att jag ju slängde nycklarna i Elliotts dagisväska i all hast och tänkte "jag flyttar dom till min väska på bussen", vilket jag alltså glömt.

Jaha, ut i regnet igen, ingen buss den här gången så jag promenerar till pendeltågsstationen och sätter mig på waynes. Det är ganska litet där och jag blir snart allas hackkyckling eftersom jag snörvlar och nyser hela tiden. Ingen vill bli smittad.
För jag nämnde väl att jag är dyngförkyld med feber också? Feber och helt genomblöt eftersom jag inte hittade paraplyet (låg under vagnen.)

Till sist promenerar jag till biblioteket och anländer 11.58 varpå jag får vänta i spöregnet utan för. En liten glasögon-tant kommer fram till glasdörren och börjar lossa på öppettidslapparna för att justera dom med en centimer vardera i flera minuter. Vi står med max en halvmeter emellan oss men hon låtsas bara att jag inte finns. Sen går hon igen.
Tio över fick jag komma in och kunde börja plugga. Det var jättesvårt. Till sist hämta en glad Elliott och promenera hem i vad som nu eskalerat till regnblandad snöstorm med hagelinslag. Det är en kilometerspromenad till bussen och kanske ca två från centrum hem till oss efter det, så det som från början var en barnvagn blir snabbt väldigt likt en tung igloo. Nu har vattnet dessutom gått igenom både skor, byxor och dunjacka(!) Elliott satt under regnskyddet och surade hela vägen. Tror jag..!? Det var lite svårt att höra eller se honom under all snö...

Till sist kom vi hem och badade varmt, läste nya sagoböckerna jag lånat på bibblo och allt kändes bra igen.

Fortfarande någon stackare som läser det här gnällinlägget? Håll med mig isåfall om att jag har haft en ganska dålig första dagisdag!

Glada dagisbarn, dagen före stormen.

Om någon undrar ifall Elliott inte ser lite konstigt klädd ut på bilden, ifall han inte har på sig icke vattentät overall med rejält vadderade galonisbyxor pådragna ovanpå overallen, så fråga inte ens.

Det blir ett lika långt gnällinlägg till om gårdagen mcgyver-klädlösning. Vi har fått en inköpslapp och ska till polarn och pyret det första vi gör till helgen, så Elliott slipper gå helt stelbent i en egen liten bastu-a-porter. Jag lovar.

I say I'm running but I take my time...

2012-01-10T12:50:00.000-08:00

Hemma efter ett jobbigt spinningpass. Jag hatar spinning, det har jag alltid gjort. Man får ont överallt, främst i baken som blir vålförd sig på av den vassa lilla sadeln. Man svettas som en gris och vill att det ska vara slut efter tre minuter, vilket det ALDRIG är.

Sen är det nästan jämt dålig technomusik i högtalarna också.

Kanske spinningens enda fördel är att den känns så förbaskat effektiv. Som om det är det absolut bästa i fettförbränningsväg som jag kan pyssla med på friskis och svettis. Så jag ska försöka börja gå en eller två pass i veckan nu. Jag ska även försöka att inte hetsäta allt jag ser efter passet, men det kan bli svårare. Spiningen började sju och när jag kom hem till nio var jag vrålahungrig.

Annars då? Elliott verkar trivas bra hos sin nya dagmamma! Idag sov han vila med dom andra barnen och jag behövde bara hålla fast honom på madrassen lite och han grät bara tjugo minuter ca, vilket kan låta hemskt, men det är ett ganska bra betyg.
Snart ska han få vara där själv en stund för första gången, men än så länge är jag med hela dagen. Börjar verkligen snegla mot biblioteket nu dock, jag måste få egna timmar att plugga på annars kommer det här inte gå. Att plugga med Elliott på dagtid är inte som jag trodde förut, svårt, utan det är absolut omöjligt och helt otänkbart och dom här kurserna låter sig inte läsas enbart på en timme eller två efter nattning.

Nu ska jag hopas i badet och sen sova. Förhoppningsvis slipper Elliott dricka sin frukost i form av välling samtidigt som jag sladdar med vagnen på ishalkan imorgon bitti. Förhoppningsvis vaknar vi tidigare än tjugo minuter innan bussen går imorgon.

365-8

2012-01-08T12:41:00.000-08:00

Nu är min första godisfria vecka avklarad, 51 to go. Har inte kännt mig deppig eller sugen alls utan godis. Känner mig tvärtom jättebestämd och lugn trots att jag är norra europas värsta godisråtta på torken...

Man får väl hoppas att det håller i sig, men jag kan absolut se vid vilka tidpunkter under året där jag kan komma att stöta på patrull. Glass på sommaren är nog det närmast förestående. Julen efter det. Dock funderar jag på att ha julafton som slutdagen även om det skulle betyda att jag är en vecka ifrån ett helt godisfritt år, vilket kanske känns som att snubbla på målsnöret en aning.
Men jag tänker att jag har ett par månader på mig att fundera på saken.

Upplägget jag har tänk mig är som följande:

Bort med:
-godis
-bakverk
-glass
-snacks som chips och ostbågar
-läsk

+nästan helt bort med alkohol hade jag tänkt mig, inte för att jag är någon stordrickare i vanliga fall, men jag hoppas väl lite på att bli gravid igen och då känns det sunt!

Däremot kommer jag äta sylt, marmelad eller andra produkter som innehåller socker. Som tex. skorporna jag bakade, dom hade lite socker i sig, men det är ok ändå. Risken är inte stor att jag börjar frossa varken i sylt eller skorpor heller så det känns lugnt.
Eventuellt lägger jag till mörk choklad på tillåtet-listan senare, men inte just nu.

Den här helgen har jag bakat som en tok och det har varit jättemysigt! Vi har haft familjefrukost med nybakta rågfrallor, på lördagen bakade jag små små kardemummaskorpor och ikväll ett gott ljust bröd till köttsoppan som vi bjöd min pappa och lillasyster på.

Alla recept från den här boken, världens bästa bok!

Imorgon är det stora saker på gång, då börjar Elliott på dagis! Jag hoppas innerligt att det ska gå bra, för jag är verkligen i desperat behov av att få gräva ner mig i kemi- och matteböckerna nu.
Men det är ett stort steg också, slutet på bebistiden. Det gick alldeles för fort...

Jag hann inte med mitt planerade expreiment i helgen, så jag får ta det i veckan istället!

Julius och Elliott

2012-01-05T13:47:00.000-08:00

Vilka söta kompisar, eller hur? Det är så roligt att se hur Elliott och hans vänner börjar kommunicera mer med varandra. Göra roliga miner eller ljud åt varandra och skratta, eller leka tittut eller tafatt.

Det ploppar fram massvis med ord ur gulliott den här veckan också. han säger bil, buss, gunga och massa annat som jag inte hade en aning om att han kunde. Men han har ju såklart hört oss upprepa femtielva gånger "tiiiitta älskling b-u-s-s-en! En röd buss, titta! och så han han låtit det marinera sen.

Nu är det dags för långhelg, minst ett träningspass ska det bli och kanske lite xtra god helgmat, men absolut inget godis!

Sen uppdatering.

2012-01-04T14:33:00.000-08:00

Det blev gymmet imorse. Detta trots att jag öppnade altandörren i köket när vi klivit upp, klockan 07.00 och möttes av beckmörker, piskregn och stormvindar.
Så jag krånglade på Johnny lilla gröna vindbreaker över dunjackan innan vi skulle gå ut och packade in Elliott under det stora hårda regnskyddet. Vindskyddet var väldigt litet på min kroppshydda plus jacka så jag fick liksom köra vagnen med lite stela helt utsträckta armar.

Sen kom vi ut genom entrédörren vid nio och möttes av, pyttepytteregn, ingen vind, ljust ute och som extra ret, ett litet "kvitterkvitter" från en fågel i busken.

Så det blev att omständigt försöka korva mig ur vindbreaker-tröjan och sen springa till bussen.

Nu blir det tråkig långhelg och stängt på friskis ett par dagar, men jag och Antonia är tillbaka till helgen igen för veckans tredje pass, kondition av något slag blir det då.

Jag har i alla fall klurat på ett litet experiment att underhålla mig med under helgen.

Så trött!

2012-01-03T23:23:00.001-08:00

Och snart ska jag åka iväg och träna... Fy. Hoppas jag piggar på mig för jag är låångt från toppform just nu.

Lite nervöst...

2012-01-03T12:46:00.000-08:00

Imorgon är det 18-månaders kontroll på bvc, vilket jag förträngt en aning eftersom Elliott ju faktiskt närmar sig bara 16mån. Men kallelsen sitter på kylen, tur att jag inte glömde!

Nu är jag istället lite nervös för om sköterskan ska hitta några defekter på mitt barn!?

Därför har jag gjort en lista på Es ordförråd hitills:

1. mamma
2. pappa
3. ljus
4. tända
5. Oj!
6. Aj!
7. hej
8. titta
9. där
10. kaka
11.klocka
12. dej
13. vovve
14. mjao
15. voff-voff

Sen skakar han på huvudet, säger "aa-ah" för ja, klappar händer, håller ögonkontakt. Skriker på en och sträcker sig efter sånt han vill ha. Han kan också gå, springa, leka tittut (initiera leken själv) och nästan göra alla rörelser till imsevimse och lilla snigel. Han kan ge kramar och pussar "på kommando" och han vinkar åt allt.
Säkert glömmer jag andra saker.

Det borde väl vara ok? Jag fattar inte ens varför det känns pirrigt..?

Ja just det! Igår frågade jag Elliott vart kaninen var och då pekade han på den och sa "den är där"
och han kan sjunga en liten aning! Det här är ju lugnt!

Här är kaninen!

Godisfria 2012 och lite löst dravel

2012-01-02T14:50:00.000-08:00

Jaha, dag två på mitt godisfria år! Känner ett mäktigt lugn sprida sig i kroppen, ingen abstinens här inte.
"Vänta till helgen du" säger Johnny snusförnuftigt, han verkar ha hunnit lära känna mig under dom senaste sex åren. Men den dagen den striden, eller hur?
Alla andra föräldrar på öppna förskolan tror också att jag kommer misslyckas. "Inom en månad" Johnny skulle nog klara av det, men Linnea, knappast!

Vi får väl se, jag ställer mig ändå optimistisk.

Ig blev till sist betyget på slutprovet i matte, två poäng från gränsen och helt körd. Dock blev jag lite lugnare när jag ringde upp csn och fick bekräftat att dom inte kommer skicka en faktura på direkt återbetalning av mitt studielån, eftersom jag ju gjort alla kursmomenten. Skönt!
Så nu kör jag på med kemin och repeterar matten och så blir det prövning om någon månad.
Ingenting i denna värld kan få mig att känna mig så genomkorkad som matematik, även fast det stora problemet inte ens är att jag inte förstår utan att jag tycker att det är så inihelvete skittråkigt. (Förlåt, till alla Einsteins därute..!)

Så fast jag är en ganska smart tjej och faktiskt har hunnit visa en del prov på det så känner jag mig reducerad till en liten korkboll. Då känner jag att jag vill ge upp och skita i det här. Läsa något som inte kräver naturbehörighet och försöka vara nöjd och lycklig ändå.

Problemet, det stora stora problemet är bara att jag kan inte ens se hur det ska vara möjligt att jag någonsin ska bli helt tillfreds med mitt yrke om det yrket inte är läkare. Passion, eller fixidé!?

...Sen har jag ju läst om b-kursen två gånger, c-kursen TRE gånger och inte gett upp hitintills, så då är det väl knappast läge att vika ner sig nu heller?

Nej, det är bara jobba på och acceptera att det här är ett svårt moment för mig även om det "bara " är på gymnasial nivå. Två små poäng till på slutprovet och sen kan jag lyckligt trava vidare i livet utan att någonsin mer bry mig om att klura på hur man integrerar med trapetsmetoden.

17 små poäng till på högskoleprovet så jag kan lyckligt valsa raka vägen in på läkarlinjen också, fast det verkar mindre troligt.

Det spelar egentligen ingen roll, jag ser fram emot att hamna i intervjukvoten när det är dags för antagning, då får man göra ett test som påminner en aning om ett iq-test och jag har gjort det på mensas hemsida och där stod det att jag hamnade i 85e percentilen, då har alltså 85% av befolkningen lägre iq än jag.

Det ni, 85e percentilen och helt körd i huvudet på samma gång. Jäkla matte.

Nytt år!

2012-01-01T13:02:00.000-08:00

Nu är partydjuren (jag och Johnny) hemkomna från det barnfria nyårsfirandet och lillprinsen är återbördad från landet. Han verkar ha haft det toppen för när han kom hem blev han lite glad att se oss en snabb stund och sen började han direkt att gråta för att min styvpappa Peter skulle åka. Succé med andra ord!

Det märkliga är också att Elliott mest verkar strula med sömnen här hemma, inte när han är borta...

På sistone har vi spenderat hela kvällar med att försöka få en gråtande bebis att sova men det har mest slutat med att han suttit uppe med oss i soffan fram till tolv snåret. Men både hos farmor i Sundsvall och nu hos min mamma har han sovit som vanligt.

Ikväll är han hemma och nu är det struligt igen. Hoppas det ger sig.

Första dagen för Johnny på nya jobbet imorgon också! Vi är både glada och nervösa, vi hoppas att det här ska vara drömjobbet nu och att patienterna trillar in.

Jag och Elliott ska gå på öppna förskolan en vecka till och sen börjar inskolningen hos dagmamman.

Även det spännande, men lite nervöst.

Enbart nervöst och inte ett skit spännande ska mitt betygsamtal för matematik d-kursen bli, vilket också kommer ske i nästa vecka.

Tolvslaget på gatorna i Aspudden!

Jag, tillsammans med bronsmedaljören i tävlingen om kvällen bästa utklädnad, värdparet kammade hem topplaceringarna.

Nytt år ny start, vi åt falafel med massa grönsaker vitlöksyoghurt och sallad under årets första middag.

Jävla ful-trappa...

2011-12-29T12:18:00.000-08:00

Såg en bild på facebook på en vit trappa hemma hos en av mina kusiner och känner mig lätt provocerad.
Det ser ju så snyggt och fräscht ut med vitt, varför åh varför kan vi inte få måla om vår kissgula furutrapp!?
Värden tycker inte ens det är ok ifall vi anlitar en riktig målare, så då är det väl verkligen kört.

Ja, det var bara det jag ville säga.

Utklädnad, check!

2011-12-28T07:10:00.001-08:00

Visst är vi söta kaniner!?

Nervöst.

2011-12-27T03:20:00.000-08:00

Fasen vad nervös jag känner mig! I förrgår skickade jag in sista matteuppgiften och jag är så orolig för om jag ska ha fått g på både den och den stora examinationsuppgiften jag gjorde i förra veckan.

När proven är rättade blir det betygssamtal, förutsatt att jag klarat gränsen för g. Annars blir det eventuellt en utmanande-uppgift eller så går jag direkt på prövning.
Väldigt väldigt nervöst. Matte C läste jag om tre gånger innan jag fick godkänt och jag har liksom inte tid att göra den resan ingen.
Önskar att jag haft något känsla för hur det gått, men jag känner mig verkligen inte på den säkra sidan ännu.

Nu blir det kemistudier en stund och sen ska jag försöka tänka på annat en stund genom att ge mig ut på stan i jakt på kanin öron och champagne, som man gör.

1-0 till frun i huset.

2011-12-26T10:39:00.000-08:00

Johnny står vid spisen och fixar köttfärspaj, själv ska jag ta ett bad, det är så skönt att vara hemma!
I Sundsvall var det kritvitt och fullt med finfin snö, här hemma är det absolut bar backe, så långt ögat når. Blir lite ledsen av att traska runt här i plusgrader och veta att jag ändå inte får behålla dom. Falska vårvibbar är vad det är. Samtidigt kommer det ju ändå inte bli lika vitt och fint som i S-svall. Bara slask som väntar med största sannolikhet...

Ikväll ser vi nog jägarna 2 i alla fall, trots att jag skrev på facebook att vi inte ville se den. står ändå fast vid att ettan int var någon höjdarrulle.
I slutet av ettan ser man Rolf Lassgård köra iväg i sin bil och vi spekulerade om vart han var på väg. Han stannar i Norrland sa Johnny. "Nähääru, han åker fort som fasen hem till stockholm igen" påstod jag och enligt emballaget till tvåan var det jag som hade rätt. In your face, älskling!

Det var allt jag har att rapportera för nu, snart kommer lite nyheter på bloggen. jag jobbar för fullt bakom kulisserna...

Elliott vill inte åka...

2011-12-25T07:02:00.001-08:00

Men nu är vi på väg hem från Sundsvall, efter en mycket mysig julafton! Hoppas bara på en hyfsat skrikfri tågresa nu...

Tänder...

2011-12-21T11:06:00.000-08:00

Usch vad jobbigt det är att vara mamma ibland... Johnny är på övervåningen och försöker natta om en storgråtande bebis och jag sitter här nere och försöker motstå viljan att rusa upp till undsättning.

Det funkar inte att hålla på så heller, Johnny måste också kunna få natta om. Dock brukar det förr eller senare höras ett aningen kvävt "ääääälskling!" från sovrummet och då kan jag väl göra entré med bättre samvete...

En glad nyhet är att det verkar som Elliotts "sjukdom" i vanlig ordning beror på att det är en tand på gång. Vi har inte fått se ett endaste av dom där små riskornen poppa fram utan sömnlösa nätter, gråt, dregel, feber och diverse andra jobbiga sjukdomssymptom.

Förhoppningsvis sover gullegrisen om en timme eller så. men mer troligt är att han kommer att sitta uppe med oss och vara ledsen i soffan istället för sängen fram till tio elva någon gång...

Hoppas på en bättre dag imorgon.

Utanför fönstret där jag sitter åker grannbarnen pulka i den lilla backen vid vår uteplats. Ganska gemytligt att höra dom skratta och stoja. Mindre trevligt var det att dom kraschat vårt vindskydd som jag odlar murgröna emot och vält den jättestora keramikkrukan som jag gjort min lasagneplatering i...
Tanken var att det skulle blomma lökar där i flera omgångar i vår, men nu är den trasig så så blir det alltså inte.
Antar att det är sånt som kan hända, men det känns surt...

Nej, nu ska jag gå upp och fråga Johnny om inte Elliott ska få komma upp?

Julen är hotad...

2011-12-20T10:08:00.000-08:00

Lilla pluttgubben Elliott verkade hur pigg som helst fram tills lunch. Nu snorar han som en tok och har dessutom tappat rösten nästan helt. Han kan inte prata och när han gråter ser man bara hans förvridna lilla ansikte och hur kroppen rycker, men inga ljud. Det känns i föräldrahjärtanen kan jag meddela.

Jag känner också en märklig brännande känsla längst bak i halsen som inte bådar gott...

Typiskt om vi ska vara supersjuka till julen!!!

Fågelskådning

2011-12-18T23:49:00.001-08:00

Massor av spännande fåglar har kommit till vår talgbollsbuffe! Elliott säger "kacke" och menar hackspett. :-)

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-18T11:11:00.000-08:00

Jag kan ärligt säga att jag flera gånger dagligen tänker på den enorma siffran som visar hur många barn som varje dag svälter till döds, eller dör av fullt behandlingsbara sjukdomar. Det gör ont varje gång jag tänker på det, det är svårt att greppa hur världen ser ut.
Förra året gav jag Johnny ett gåvokort på nötkräm till undernärda barn och jag vet att det berörde honom lika starkt. I år har vi levt på enbart en föräldrapenning under hösten och antalet julklappar vi köpt uppgår till ett absolut minimum. Ett paket till Johnny, en bok till Elliott och sen två paket till den gemsamma familjejulen som alla måste köpa, thats it!

Men via den här bloggposten får jag alltså chansen att ge bort ett par nötkräm den här julen också!
Jag rekommenderar alla andra med egen blogg att göra det samma via den här sajten:

http://unicef.se/sprid-budskapet/blogga-och-radda-barns-liv-i-jul

Vem skulle inte ta sig tiden att göra något sånt? Annars vill jag också tipsa om unicefs gåvoshop, det finns fantastiskt mycket olika saker man kan köpa gåvobevis för och det väcker i alla all köpbegär hos mig!

Uppdrag: utfodring.

2011-12-18T07:41:00.001-08:00

Ner med december!

2011-12-17T06:09:00.000-08:00

Nej, blä för vintern! Nu vräker det ner tung blöt snö och hela mitt väsen bara skriker NEEEEJ!

Nu går livsgnistan i ide tills i april. Åh, tänk er april! När man kan plocka fram tunna jeansjackan och vakna av solen på morgonen. Den enda fördelen vintern har är väl att man har allt det här nästan inom räckhåll:

Gå i kungsträdgården där miljoner små rosa blomblad flyger runt i luften..

Ha picknick i bara fleecejackan, utan att frysa ett dugg...

Köp påskris och påskliljor på hötorget!

Fylla på med tulpaner varje vecka.

...och tuffa sig i solglasögon!

Ner med vintern. Länge leve våren!!!

Som en ny människa!

2011-12-16T22:30:00.001-08:00

Jo, jag kände faktiskt att det var liksom som en hel tny person som klev ur sängen imorse. En som går upp vid sju på en lördag för att gå på medeljympa puls på friskis.
I like!

Videosvar till gudmor

2011-12-15T14:01:00.000-08:00

Elliotts faster och tillika gudmor Camilla,skrev på sin blogg att hon undrar vad Elliott har lärt sig vid det här laget och vad han kan säga. Så här kommer det: Ellis egenutvecklade språk som han använder flitigt.

mamma-son-torsdag

2011-12-15T11:52:00.000-08:00

Eftersom Johnny är ute på japanskt julbord ikväll så passade jag och Elliott på att ha myskväll. Vi lagade pasta bolognese, tog ett bad med massa leksaker och mysnattade med många roliga sagor och sånger. Jag lovar att det inte finns något bättre i världen än att få gosa ihop sig i sängen och fnissa åt en rolig bok tillsammans och sen få snusa en sovvarm Elliott i nacken.

Nu sover underverket och jag har haft nöjet att få röja upp i köket...

Är det normalt att ha det såhär klockan 20.00 på kvällen om man betänker att jag och Elliott kom hem till ett spotless kök tre timmar tidigare..?

Hehe, katastrof... Men samtidigt så är det ett otroligt krävande jobb att vara förälder till en ettåring, han ska underhållas konstant och annars gråter eller skriker han. Så om jag inser att jag glömt sätta fast barnspärren på garderobsdörren och Elliott tagit sig dit och börjat vräka ut alla kläder i en stor hög på golvet så tänker man bara, "Yeees, nu hinner jag göra mig en kopp kaffe! och sen låtsas jag att jag inte märker.

Samma sak med matlagning i köket. Elliott tar fram alla kastruller, jag kokar pasta.
Elliott tuggar på rå potatis som han hämtat ur kylen, jag dukar bordet.
Jag fixar salladen, Elliott slänger ut alla köksredskap ur andra lådan och tar sen en snabb sväng in på toan för att dra ut hela toarullen på golvet.

Ja, ni förstår ju...

Men han är go ändå vår lilla kille. Nu ska jag titta på du är vad du äter och sen ta ett bad med mitt nya nummer av family living, har jag tur vaknar inte Elliott under tiden.

Åh, denna väntan...

2011-12-15T00:17:00.001-08:00

Jag och Elliott sitter vid köksbordet och väntar på att vårt bröd ska bli klart i ugnen. Det går långsamt...
Elliott är på gott humör, själv är jag alldeles stel i kroppen efter att ha varit på instruktion i gymmet. Tränaren var en både ung och stark tjej och jag kommer få svettas på träningen framöver.
Ser fram emot det ändå! ...För det är väl bara i början man får sån här träningsvärk va?

Varför är det här världens bästa dag?

2011-12-13T13:56:00.000-08:00

1. Jag har äntligen målat över den fula aprikosfärgade tapeten med tillhörande bård, borta!

2. Elliott har firat lucia på förskolan och haft supermysigt.

3. Vi har haft en stor mysig familjemiddag, med åtta personer ihopträngda runt vårt lilla köksbord.

4. Elliott har fått ett till par finfina kavatskor av min mamma och styvpappa.

5. Peter har hjälpt oss borra och hänga upp stora tavlan över trappan, otroligt fint! Men den gamla murriga tapeten kändes det inte som om det var vi som bodde här. med vita väggar och vår tavla känns
det hemma.

6. Johnny överraskade med biljetter till Coldplay i augusti, överlycklig!

7. Jag (eh, vi...) har fått en singer-symaskin i julklapp av mamma och styvpappa.

8. Jag har köpt en grafräknare som klarar integraler.

Sny-y-yggt!

2011-12-09T14:51:00.001-08:00

Glad en kort stund med kameran i famnen! Tills han ville ha min iPhone också... :)

Bättre sent än aldrig

2011-12-09T14:05:00.000-08:00

Skriver jag en liten uppdatering på bloggen. Veckan har gått bra, men Johnny sitter och läser över axeln medans jag skriver så jag vågar inte påstå att det gått jättebra.

För någon vecka sen stubbade jag lilltån utav bara helvete i min syrras skoställ, gjort av gjutjärn. Nu är jag rätt säker på att den är bruten, eller åtminstone rejält stukad för fasen vad ont det gör.
Stoppade ner fötterna i stövlar igår och begav mig ut på krogrunda, efteråt haltade jag hemåt och nu går det knappt att få på en sko.
Så trots att jag packat träningsväskan i förmiddags och gått mot bussen fick jag inse mig besegrad och vända om hemåt, för det är en lång promenad från bussen till gymmet och det gjorde skitont.

har dock tränat hemma och barfota så jag har inte struntat i motionen. Det blev Anna Ankas styrkepass varvat med diverse konditionsövningar och det blev rätt ansträngande. Tisdagen var veckans bästa dag, då sprang jag åtta kilometer, något jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Men det gick ju faktiskt, dock så fick jag betala för det i form av onda onda magkramper som höll i sig nästan ett dygn. Kroppen fick väl en chock när alla tarmar började skumpa runt så där...

Nu känns det i alla fall bättre, ser fram emot att testa något pass i nästa vecka.

Förutom kost och motion så är det också bra här hemma. Elliott började säga pappa idag, det bara kom och nu kan han det. Sen någon vecka tillbaka har han börjar härma sånt man säger och det är helt bedårande gulligt. Som i mataffären i måndags då jag berättade vad alla varor vi plockade heter. "Titta, nu tar vi ruccola" säger jag, "aaaa, uuuuoooa" ljudar Elliott som om han fattade precis.
Idag har han också härmat plugga, dator, tomte och bäst av allt krokodil; ungefär "Oodododoiii"
Finaste ungen!

han har också blivit teknikfrälst så det är nästintill omöjligt att ta kort på honom eftersom han bara försöker få tag på kameran. Jag tror att han önskar sig en ipad i julklapp...

Tillslut fick han hålla i kameran...

Tävla & vinn leksaker för 7000kr!

2011-12-07T06:32:00.000-08:00

Tävla & vinn leksaker för 7000kr!

Jag är med och tävlar å Elliotts vägnar här, fattar ni vilket party med så många nya leksaker..!? :)

När man går upp för tidigt...

2011-12-07T00:41:00.000-08:00

Jag tror aldrig att det hänt förut att Elliott däckat efter frukost, men häromdagen tyckte Johnny att det blev väl tyst och kikade ut i vardagsrummet, där Elliott och hans vapendragare kakmonstret hade krupit upp i soffan och somnat.

Lunch

2011-12-06T02:55:00.001-08:00

Dagens lunch: ruccola, avokado, yoghurt med smulad feta, kyckling och några ugnsbakade potatiskivor. Känns bra! Intas lurad över matteboken.

En vecka avklarad

2011-12-05T04:15:00.000-08:00

Flygande Jacob brukar väl vara en populär vardagsrätt, när? På 70- eller 80-talet?

Hur som helst, jag åt inte det som liten vad jag kan minnas, men jag testar nu istället, när det gjort come back.

Gott! Den lilla assietten fick stryka på foten idag, för jag tror det blev lite för rinnigt för en platt tallrik.

Nu är jag mätt som en plätt, hoppas det lägger sig till ikväll, för då ska jag ju iväg och träna mitt första pass i gymmet på friskis och svettis!

Den här veckan börjar bra och ser ut att bli rolig. Jag har inte blött på två dagar och vågar så smått hoppas att det kan vara över nu. Min pappa kom med biocheckar till oss igår, så på onsdagen har vi date night med Elliott hemma hos sin morfar och på torsdag blir det middag med en kompis och sen drinkar på stan.

Vikten efter den här första lugna veckan var också en positiv överraskning:

Från 96,6 förra veckan till 95,2kg idag, -1,4kg!

Fruktstund!

2011-12-04T12:41:00.001-08:00

Den enastående annanasskivaren har tagits i bruk för andra gången sen jag fick den.

Suck alltså...

2011-12-03T13:25:00.000-08:00

Åh, varför ska allt hända mig..? jag hade verkligen hoppats att jag skulle gå stärkt ur den här intensivkursen, men det är en total soppa.

Tjejen som är "lärare" är student på KTH, säkerligen är hon en helskärpt och trevlig person, men hon har inte förberett sig ett dugg inför den här kursen. Så av fem frågor jag haft idag, har hon kunnat hjälpa mig med noll och inga.

Killen i bänken bakom mig fick rådet att "gå hem och googla det ikväll". Toppen, 2000 kronor i sjön och jag känner mig faktiskt lurad.

Man fick ett kompendium med frågor och sedan spenderades mängder av tid med att gå igenom dom allra mest grundläggande, sånt jag redan kan. Därefter satt man fast på uppgifterna jag har såna problem med.

Vidare tar dom inte ens upp två av kursens svåraste moment, diffrentialekvationer och trigonometriska ekvationer.

När det var dags för integraler berättade läraren att hon faktiskt inte hållt på med det sen gymnasiet så hon fick gå hem och träna och så tar vi det imorgon. Toppen.

Jag gick ut en stund innan dagen var slut och krävde att få byta till mvg-gruppen imorgon. Vi får se vad det ger, jag satsar på ett svagt godkänt på den här kursen, men jag gör vad som helst för att slippa en till dag av "ööh" och "eeh"

Jag tror det värsta var när jag frågade hur man skulle derivera en sammansatt funktion och hon tittade, hummade en stund och sen bara reste sig och gick, utan ett ord. Bättre lycka imorgon kanske.

Tupptidigt uppe

2011-12-02T21:49:00.000-08:00

Oj oj, här sitter man frivilligt vaken på tidig lördagsmorgon. Måste dock säga att sen vi fick barn uppskattar jag att sitta uppe och känna på lugnet en liten stund på morgonen, vilket typ aldrig händer eftersom jag inte tar mig ur sängen.

Elliott verkar inte må bättre ännu, så vi ska ringa sjukvårdsupplysningen. Det påverkar såklart min sömn också, men jag hoppas hålla mig vaken under mattekursen ändå.

Klockan fyra är den klar och då kommer jag skutta hem med mitt lördagsgodis under armen. För det är lördag så det är okej! Tillbaka till barndomen känns det som.

Blev ingen uppdatering igår men jag kan berätta så här i efterhand att allt gick bra.
Idag ska jag äta lunch på skolan, så vi får se vad det kan bli, dagens frukost är i alla fall avklarad redan och jag kan rapportera om att det blev en lasagnebit och ett ägg, toppen.

Torsdag

2011-12-01T13:53:00.000-08:00

Jag hade skrivit ett riktigt bittert inlägg som låg redo att publicera, bara en bild på dagens middag fattades. Men nu tog jag bort hela skiten och börjar om igen. Det känns inte som jag har något att tjäna på att vända ut och in på alla mina känslor här, det är en härlig röra från befogade till irrationella åsikter och känslor och imorgon finns det risk att jag resonerar anorlunda.
En sak kan jag i alla fall säga och det är att jag är mitt uppe i sorgearbetet just nu och det finns inget sätt att stressa på det heller.

Matteprovet jag gjorde i måndags passerade inte gränsen för godkänt och jag har extremt svårt att förstå den här kursen, något som drar ner mitt humör ytterligare. Jag känner mig riktigt dum, fast min lärare sa att det faktiskt är en väldigt svår kurs att klara av på distans.

I helgen vankas det i alla fall intensivkurs i matematik d både lördag och söndag, förhoppningsvis kan det tippa mig över godkäntgränsen på slutprovet.

Stackars Elliott har hög feber och frossa, så honom är det riktigt synd om. Vi tror att det är fler kindtänder på väg ut, en har poppat fram (feber då också) och tre till är på väg nu.

Vidare har jag bara ätit en fralla till frukost och lasagne till middag idag och inget däremellan, så det är kanske inte konstigt att jag med allt som hänt sammantaget haft en humörmässigt dålig dag.

Ser däremot verkligen fram emot måndag, då ska jag och Antonia till friskis och svettis och skaffa träningskort. Känns som början på en nystart, precis vad jag behöver just nu!

Kanske inte världens bästa bild på dagen middag...

Dagens andra mål, frallan åt jag med min mamma på cafét som förut hette svart kaffe, men som nu har bytt namn och säkert också ägare. Åt en fantastiskt god liten fralla, med lagrad ost, ruccola och tomat, en liten bit av himlen! Tillsammans med ett ganska stort glas färskpressad apelsinjuice och en latte, för bara 80 spänn, förstår ni vilket kap?

2011-11-30T13:49:00.001-08:00

Visar snabbt upp dagens resultat som jag knåpat ihop med min nynedladdade app shape up club. Jag kommer dock inte orka pula med det här varje dag, fast det är smidigt att alltid ha en kalorilathund på fickan!

På öppna förskolan

2011-11-30T13:05:00.000-08:00

Sen vi flyttade för ett par månader sen har Elliotts tillvaro blivit väldigt inrutad, tre dagar i veckan är det öppna förskolan som gäller, alltid på eftermiddagar, en dag är det babykör i kyrkan, fredag är förskolan stängd, då blir det obligatorisk tråkdag och lördag samt söndag står vi föräldrar för underhållningen.

Så här ser det ut på öppna förskolan:

Det är ett toppenställe, fyllt med leksaker och roliga kompisar. när man börjar på dagis får man inte gå dit längre så vi passar på nu.

Dock får vi se när vi ens lyckas få en dagisplats. Vår hemkommun Huddinge är i total kris och dom som jobbar med förskoleplaceringarna är, milt uttryckt, inkompetenta. Johnny ringer runt till dagmammor för fulla muggar för får vi ingen plats till våren måste ju jag vara hemma och skjuta på studierna. Det känns väl sådär. Nu när jag dessutom måste vara redo för högskolan till hösten, inte vara mammaledig som vi trodde tidigare känns det ännu värre. Utan naturvetenskaplig behörighet måste jag helt byta utbildning. Inte roligt.

Allt detta gör att tillvaron rasade ännu mer runt vårt missfall, nu ligger helt plötsligt inte en enda bit på plats.

Igår berättade en mamma att kommunen erbjudit dom en plats hos dagmamma, men att dom varit där och tittat och tackat bestämt nej. Så jag passade på att fråga om dom har numret till den dagmamman kanske?
Den andra mamman blev lite chockad, hörde jag inte att det var dåligt där!? Så, den nivån är det på. jag behöver tre timmar studier varje dag och jag är beredd att åka hur långt som helst varje dag. Nu håller vi bara tummar. Imorgon ska vi dit och titta och vi är första reserv på kölistan.

Ingen träning idag...

2011-11-30T06:38:00.000-08:00

Tydligen fanns det, om ni ursäktar detaljerna, mer som skulle ut och det gör så jävla ont. Kurar ihop mig till en liten boll av sorg smärta här i soffan istället och är glad att jag åtminstone inte åkte in till stan idag som jag hade planerat...

God morgon!

2011-11-30T01:13:00.000-08:00

Idag tog jag mig i alla fall ur sängen. Johnny får ligga kvar och sova ut riktigt ordentligt idag och själv ska jag inte klaga för Elliott ville inte kliva upp förens åtta och då kände jag mig ganska pigg.

Jag åt smörgås till frukost, med kaffe, juice och en liten pillerarmada. Vanligtvis gillar jag inte järntabletter, men nu känns det nödvändigt.

Frukosten

Kan också meddela att jag mår rätt bra idag, så jag ger mig kanske på att träna lite zumba eller något sånt idag.

Frukostsällskapet

Jag har lite problem med just frukosten. Den ska ju helst vara nyttig, men oftast känner jag att får jag inte kliva upp till en god frukost så känns det inte roligt att kliva ur sängen alls. Dagens mål kvalificerar sig inte för god frukost. Kanske det är läga att bita ihop och bara sätta i sig en kål gröt som rutin, får fundera på saken...

Idag blir en rätt tråkig dag med matte. I helgen har jag betalt för att gå en intensivkurs i matte D, jag måste vara galen... Så nu försöker jag förbereda mig så gott det går, för jag behöver verkligen få ut så mycket som möjligt.

Eeeh...

2011-11-29T11:39:00.000-08:00

Jag skriver hemifrån min syster, det känns bäst att erkänna direkt. Min nya diet har inte direkt börjar idag. Öppna förskolan som vanligtvis bjuder på torra småkakor bjöd idag på mörka chokladtryfflar och vetelängd och min syrra bjöd på kebabpizza och vitt vin med sprite i. Den drinken kallas tydligen dagens och jag gillar den otippat nog.

Jaja, nu har jag erkänt och det känns en aning bättre. Bättre lycka imorgon.

Första veckan

2011-11-29T04:23:00.000-08:00

Så, nu drar jag igång det här. Målet med första veckan är som följande: Inte äta något onyttigt, utan frukost, lunch, mellanmål och middag helt enkelt och så ska jag börja dra ner på portionsstorlekarna. Lägga till minst två frukter per dag och grönsaker till varje mål. Men samtidigt kommer jag vara lite snäll mot mig själv, inte köra allt för hårt. Det blir små promenader som motion och så hoppas jag att kroppen känns mer redo till vecka två.

Imorse sov jag igenom ett mindre krig i sovrummet, Elliott har hoppat på mig, Johnny har ruskat mig och tänt alla lampor. jag vaknade inte, jag har inte ens ett minne av att något har hänt. Säkert är jag extra trött av att förlora blod. Det känns lite oroväckande, jag är definitivt inte riktigt mig själv just nu. Det har börjar göra lite ondare i magen och ryggen igen, men jag hoppas att det bara betyder att det sista rensas ut och snart är det över.

Nu ska jag och Elliott gå till öpnnaförskolan och glasera pepparkakor, något annat att tänka på en stund. Skönt.

Ikväll äter jag middag hos min syster så då får vi se vad det blir. jag tippar på att jag tar mig ett glas vin, det är jag väl värd.

Annars känner jag att maten växer i munnen just nu, kanske lika så bra om jag ändå ska ner i vikt.

Det här har jag ätit hitills:
Frukost: havregrynsgröt med jordgubbssylt och lättmjölk, en kopp kaffe.
Lunch: Fläskfilé med champinjoner, råris och broccoli.
"Mellis": järntabletter och ett glas apelsinjuice.

Uppvärmning och bollibompamys

2011-11-28T09:15:00.000-08:00

Jag har testat att äta middag från en assiett istället för en fullstor tallrik, tror att det kan vara någonting bra. Jag är helt medveten om att mina portioner är en aning för stora så det är väl bara att göra om och göra rätt.

Men det här är bara träning. I frysen ligger saffransbullarna med mandelmassafyllning som vi bakade till advent och det blir i alla fall en sån ikväll framför matteprovet jag ska göra. Imorgon är startdagen.

Sen vill jag träna ordentligt. Efter att ha surfat runt så är jag inte ett dugg klarare över vart någonstans jag vill träna. Friskis och svettis är billiga, men sats har barnpassning. Gymmet vid tågstationen är närmast, men där har jag hört att kriminella anabolaknuttar tränar, inte heller bra. Så jag får fundera.

Tid finns dessutom, för jag börjar inte träna förens jag har blöda och inte har ont längre. Så jag tar inte ut mig, däremot behöver jag nog en uppgift som sysselsätter mig lite just nu.

Elliott myser framför Bollibompa

Återuppstånden

2011-11-28T03:42:00.000-08:00

Jag som hade bestämt mig för att bloggande var tråkigt och att en sida på nätet om min vardag var alltigenom för ointressant för omgivningen och dessutom en snudd på för privat för att delas med vem som helst som på omvägar klickar sig förbi. Jag, samma person har nu istället bestämt mig för att ge det ett till försök.

Bloggen har samma adress som jag hade förut, men inget av de gamla texterna finns kvar, utan vi börjar på ny kula.

Den största anledningen till att jag vill skriva igen är vad som hänt oss under helgen. För ett par veckor sen nu fick vi reda på att jag var gravid igen! Vi var så otroligt glada, trots att vi förväntat oss problem med att bli gravida fick vi vår Elliott på typ första försöket och nu hade alltså samma sak hänt igen.

Ett litet syskon skulle komma! Under månaden som gått sen dess har vi hunnit prata och tänka jättemycket, som man ju gör. Pratat om namn, funderat på vilken syskonvagn vi skulle vilja ha, hur vi ska möblera för att få plats med båda barnens sängar, hur ska vi dela upp föräldraledigheten. Sånt som man börjar fundera på.

Eftersom Elliott föddes väldigt dramatiskt så sitter oron fast som en svart hård sten inne i mig. Även fast man går vidare, gläds åt att allt gick bra och är otroligt tacksam så finns den där oron kvar. Nu känns det som om den är en permanent del av mig på något sätt. Kanske är det bara så det kan vara när man blir förälder. Ens lycka i livet beror helt plötsligt inte på ens eget välmående längre.

Hur som helst, trots oron så trodde jag ändå inte att vi skulle riskera att få missfall. Jag var nog lite kaxig efter att ha gått igenom en graviditet en gång förut.
Men så i torsdags, fyra dagar före vårt tidiga ultraljud som vi längtat efter i veckor, så såg jag att jag hade börjat blöda.
Man kan ju börja blöda, det är till och med väldigt normalt. Men jag kände direkt att det var kört. Johnny fick trösta så gott han nu kunde. Fördelen med oss två är att vi ofta lyckas turas om att vara den tröstande personen när något tråkigt händer och Johnny tröstade så gott han bara kunde.

Barnmorskan på mvc tyckte dock att vi bara skulle avvakta tills ultraljudet på måndag, så vi fördrev hela fredagen i olika butiker runt kungens kurva med vänner, såg en film och beställde pizza. Inget mer blod kom och hoppet började tändas igen. Johnny trodde verkligen att allt ändå var som det skulle sa han.

På lördagen började det dock blöda igen. Eftersom vi inte hittade barnvakt åkte jag ensam till akuten och jag kan säga att det var det värsta väntrum jag någonsin spenderat en eftermiddag i. Fullt av rödögda kvinnor omhuldade av sina män. Man försökte mest att inte få ögonkontakt med varandra.

Till sist fick jag träffa doktorn, som helt ärligt var en riktigt skitdålig doktor. Han verkade jättetrött och satt med huvudet lutat i händerna och blundade långa perioder medan jag pratade. Hörde inte vad jag sa och det han väl hörde tycktes han strunta i.

Ultraljudet visade två hinnsäckar, en tom där det kanske hade legat ett till litet embryo, men det får vi aldrig veta och så en till med ett litet litet stilla pyre utan hjärtaktivitet.

Doktorn, som för övrigt såg ut att vara ungefär i min ålder envisades med att allt kunde vara okej ändå, att det bara var jag som räknat fel. Att jag tyckte det var lite konstigt att jag skulle kunnat testa positivt på test ett par dagar innan själva befruktningen skulle ägt rum i så fall, det tyckte han att "ja, men sånt där kan man aldrig veta..." Fegis. Själv visste jag ju, jag har sett Elliott i vecka tio, en livlig liten akrobat med små armar och ben och konturer av en liten näsa. Den här graviditeten måste ha stannat av för ett par veckor sedan.

Senare på kvällen fick jag riktiga sammandragningar och sen var missfallet ett faktum. Jag var uppe själv halva natten och städade mellan sammandragnignarna. Alldels för rädd för att våga försöka sova medan det blödde så.
Det var alltigenom en smärtsam och obehaglig upplevelse och jag hoppas att jag slipper gå igenom det igen.

Imorse gick jag återigen ensam på vårt ultraljud och fick träffa en specialistläkare som var otroligt pepp på livet. Glad som en lärka var han och det piggade faktiskt upp mig lite också. Förutom att han tjatade tre gången"nej, ingen pågående graviditet här, ingen graviditet, ingen graviditet" så man fick lust att bara nita gubben. Herregud, jag hör dig.

Tre månader sa doktorn med sin lustiga dialekt att jag skulle vänta tills vi försöker igen. Jag har, som den moderna människa jag ju är, googlat det sedan tidigare och vad jag vet verkar det inte direkt finnas någon vetenskap bakom detta.

Men han menade att slemhinnorna behöver tiden på sig att tjockna för att undvika att vi får ett missfall igen och vem är det som är överläkare och ultraljudsspecialist av oss två? Så jag håller mig väl till doktorns order...

Fast så har jag ju också ett annat motiv till att vänta, för annars måste jag säga att jag är ganska envis och faktiskt brukar göra som jag vill med det mesta... Men anledingen är att jag fortfarande har tio gravidkilon
kvar. Med den här graviditeten fick jag en tid hos dietisten och jag oroade mig mycket för vilka extra risker det kunde innebära för fostret.

Jag går inte runt och tänker att jag har dödat mitt barn genom min övervikt nu, det kan ju finnas massor av andra orsaker till att barnet inte kunde växa. MEN, jag vill vara i bättre form tills nästa försök så att jag kan ha en hälsosam graviditet den här gången. Med Elliott hade jag visserligen gått ned tjugo kilo innan jag blev gravid, men jag gick upp trettio och åt som en flodhäst.
Ytterligare ett misstag jag inte vill göra om igen.

Så nu satsar jag järnet på att komma i form under det närmaste kvartalet och mina mål ser ut så här:

Sen får vi se vad som händer med bloggen. Det finns ju inget som säger att jag bara poff blir på smällen igen, men då har jag å andra sidan längre tid på mig att bygga upp en starkare friskare kropp.

Så, nu kör vi! Jag är på allvar inställd på att bryta mina dåliga vanor. Fast jag vet att det kan bli svårt, jag har byggt upp och underhållit dom så länge att det blivit en del av min personlighet, om det inte låter för konstigt att säga så.
Jag är i alla fall redo, hoppas ni följer mig och peppar mig lite på vägen!

Exakt samma accent som Franck från father of the bride hade farbror överläkaren, samma livsgnista också...